Eva Almgren

Det har återigen gått ett år sedan du var tvungen att lämna oss i stor sorg och saknad. Har varit vid din minnessten med solrosor så passande för den solstråle du var för oss alla. Vila i frid.

Kära Eva. Din och min tid var kort, men jag kommer för alltid att minnas dig som den glada, nyfikna person du var där och då. Vila i frid. ❤️🙏

Finaste Eva.,, igen skulle jag leta efter dig, som jag gjorde för några år sen, Då blev du så glad men berättade oxå om hur du kämpade Nu letade jag efter dig igen o även om det var för en glad reunion för alla oss i klassen på Dacapo, så är jag nu tårögd o ledsen. Men jag förstår min vän. Att livet blev för tungt! DU HAR DET BÄTTRE NU! Vila i frid, vi ses nån dag️ å ja, jag pratat om dig o det vi hade! Sov gott fina Eva🙏

Älskade Eva vi saknar dig så otroligt mycket️❤️! Det är fortfarande så overkligt att ett år har gått. Vi minns din humor, klokhet, ditt värnande om små till stora djur. Ditt lugna tänkvärda sätt. Din kärlek till natur och alla fantastiska svampställen du hittade. Hoppas att du har det bra nu.

Älskade Eva. Ett år har nu gått sedan du lämnade oss och saknaden gör så ont. Tack för allt du gav och lärde mig om livet och vår dyrbara natur. Jag kan inte få dig tillbaka men minnena kan ingen ta ifrån mig. Hoppas du har det bra där du är. Önskar att jag kunde krama dig men i tanken gör jag det. /mamma

Fri som fågeln flyger du mot ljuset

Finaste, finaste faster Eva. Jag saknar dig.

Eva, vilken blomma skall jag förknippa dig med Ett strå är nog vackrast. Ett strå som lyser i en böljande äng. Storheten i det lilla. Du såg den. Med barmhärtighet vårdade du de små liven. Din barmhärtighet leder mig till min favoritfågel. Rödhaken. Selma Lagerlöf beskriver det så fint i Kristuslegender. Jag lånar ett utdrag ur den. Han omkretsade honom flera gånger utan att våga nalkas, ty han var en skygg liten fågel, som aldrig vågat komma nära en människa. Men så småningom tog han mod till sig, flög fram till honom och drog med sin näbb ut en törntagg, som hade inträngt i den korsfästes panna. Men vid det han gjorde detta, föll en droppe av den korsfästes blod ned på fågelns bröst. Den vidgade sig snabbt och flöt ut och färgade alla de små späda bröstfjädrarna. Men den korsfäste öppnade sina läppar och viskade till fågeln. »För din barmhärtighets skull har du nu vunnit vad ditt släkte har eftersträvat allt sedan världens skapelse Så skall jag minnas dig. Nu får du fortsätta att navigera i ditt himlaskepp. Föralltelse och frid. Pänna

I mitt minne Du lever Du finns alltid kvar Jag ser Dig såsom du alltid var