Åke E Gunnarson

Jag skriver detta till alla er som kände min pappa genom vänskap, arbete eller de organisationer han var verksam i. Min älskade pappa, Åke E Gunnarson har somnat in vid en ålder av 92 år. Åke föddes på gården Fallet strax utanför Kristinehamn i april 1932 som ett av fyra syskon. På gården fanns många olika djur och pappa har i alla år roat mig och min dotter Kajsa med mustiga historier. En sanslös skröna (?) handlade om när Åke gav tjuren på gården gröpe, han tyckte det var en stor orättvisa att bara mjölkkorna fick denna delikatess. Tjuren fick enorma magplågor och farfar fick spänna hästen framför och låta tjuren gå fram och tillbaka på vägen tills magen var lugn och vägen välgödslad. Eller när pappa som ung rände runt på Lundsholms gård i Ölme, historien från hönshuset lämpar sig inte för denna text… Efter skolan flyttade Åke till Umeå och KA4 för att bli reservofficer i kavalleriet. Berättelserna från denna tid handlar om livet på luckan, terrängritter, ridbölder, fester och tjejer. Efter lumpen blev det studier vid Stockholms universitet och i huvudstaden träffade han Marian, min mamma, de gifte sig 1962 och flyttade till Ånimskog i Dalsland. Galmen blev deras hem under de närmaste åren och där gjorde också jag entré. Pappa fick många nya vänner för livet i Dalsland och det har varit en fröjd att minnas tillsammans med några av dem inför att jag skriver dessa ord. Det som startade som Turisttrafikföreningen hemma i rummet i källaren och senare kom att utvecklas till Dalslands Turistråd kom att bli Åkes kall i livet. Han brann verkligen för turismen och för Dalslands kanal där han blev vd i mitten på 70-talet. Alla vi som har jobbat för pappa vet hur passionerat han tog sig ann att driva båda bolagen. På fritiden var det familj, vänner, stugan och segelbåten som hägrade och gick det att kombinera dessa gjorde han det. Resor med familjen, seglatser med kompisar eller att hugga ved ute vid stugan i Ånimskog, då njöt pappa! 1992 avslutade han sin karriär och flyttade, efter att han mottagit Dalslandsmedaljen, med sin hustru till Stockholm där han genast började plugga kulturgeografi på Universitetet. Studierna mynnade bland annat ut i en avhandling om fraktfarten på Sveriges inre vattenvägar och Åke var in i det sista en flitig skribent i flera tidskrifter. Några knutna till någon av alla de föreningar som pappa var engagerad i genom åren efter han gått i pension: Sjöfartsgillet, Svenska rosensällskapet, Svenska lapphundsklubben med flera. Under sina yrkesverksamma år var det allt från Dalslands konstförening och Rotary till Klubben, en härlig sammanslutning startad 1909 på Stadshotellet i Åmål samt givetvis Segelsällskapet Åmålsviken. 2011 flyttade mina föräldrar till Karlstad, jag som enda barn hade producerat det enda barnbarnet och Kajsa blev morfars ögonsten. Åke, min kära pappa kommer lämna ett stort tomrum efter sig och jag vet att ni är många med mig som kommer sakna honom. Ingen nämnd, ingen glömd. Sofia