Sten Eriksson

Mina starkaste minnen av min morbror Sten, och även moster Karin och kusinerna Eva och Per, var somrarna på Vålön på sextiotalet. Som barn vare det roliga och bekymmerslösa dagar. Minnet kanske är selektivt men jag minns bara att det alltid var strålande sol, lek, bad och pannkakor med nyplockade blåbär.

Sen minns jag även bärplockningsturer. Det var inte frågan om hur många liter lingon som plockades utan hur många hinkar som fylldes. Det kanske inte var riktigt lika roligt som barn, men gav en känsla av att det var en viktig syssla och har lett till att jag själv trivs väldigt bra i skogen och gärna plockar bär och tillreder egen sylt.

Jag har som vuxen inte så många minnen av morbror Sten men jag kommer ihåg en gång när jag plötsligt fick ett samtal från honom när jag var i stugan på Arnön och han meddelade kort att det finns kantareller i en låda på uteplatsen, det är bara att hämta. Sen var det inte så mycket mer med det. Stor omtanke i handling, men inte en massa stora ord. Det uppskattar jag väldigt mycket.

Och Sten, om det finns nôn skog i din himmel så träffar du säkert på min mamma där. Och hälsa då så mycket.

Du kommer att vara saknad!
Vila i frid!

Saknar dig!
Vila i frid!

Tack Sten o Karin för alla fina möten i Herrvik! ️

Du har med inslag av silver flätat Din levnadsvåd
Troget sökte Du följa Din Ariadnetråd
Sanning, kärlek och renhet värmde Ditt jordiska hus
Fullbordandets tolvslag bebådar löftenas morgonljus.

Tempelriddarna / Jarl Öman

I minnet Du lever du finns alltid kvar