Dan Alatalo

Vi minns vår farfar som kunde skapa konst
av skogens fynd och poesi av sina minnen. Vår farfar som kunde omvandla utmanande upplevelser till vackra skulpturer och dikter. Farfar som kunde gråta på uppvisningar i skolan och som ofta pratade om om att han hade en ängel på axeln som hjälpt honom genom livet.

Farfar som brukade hålla tal på sammankomster med släkten och som inspirerade människor med sitt mod och sin kreativitet. Farfar som ofta pratade om gången då han mötte farmor med sitt kopparröda hår på Liseberg och att två själsfränder dansade in i månskenet. Nu hoppas vi att farfar har träffat sin ängel på axeln och att dem sitter bland molnen och skrattar i minnet av de goda tiderna från jordelivet. Vila i frid.

Vi tackar Dan, en av föreningens hedersmedlemmar, och lyser frid över hans minne.

Jag minns min pappa från somrarna i Kikiöjärvi, ett litet ställe norr om Pajala. Vi tre bröder följde med pappa ut på äventyr i vildmarken. Det var fiske och som jag minns det var alltid stövlarna genomblöta när vi kom hem. Ibland fick vi harr och öring ibland kom vi hem tomhänta, men det var lika spännande ändå.

Pappa glömde det mesta på slutet men uppväxtens Kitkiöjärvi fanns kvar och var hemma för honom. Jag tror han finns där nu och smyger runt bland bäckarna. Han har säkert hittat en bra forsnacke med öring eller en djuphåla med harr. Han brydde sig inte så mkt om myggen men jag tror det är myggfritt där han är och midnattssolen speglas i lugna vattendrag.

Vila i frid från Mikael med familj

En sista hälsning.